Skrivpuff: Förgås
Åh så sorgligt och så vackert på samma gång. Ögonen är våta av tårar trots att jag torkar och torkar. Ingen strid ström. Bara stilla som om mina tårar vill sympatisera med det outhärdliga.
Det lilla barnets uppväxt och liv som tiggare på gatan. Sedan den unga slitna kvinnan som tvingas dra in pengar för att försörja både sig själv och andra. Barnets tystlåtna väsen till den dag hon tvingas öppna sin mun och omgivningen förstummas. Kvinnans raka, nakna, utagerande liv där spriten dricks direkt ur flaskan och sprutorna ska dämpa kroppens skrik. Barnet och kvinnan tynar bort hand i hand men en liten sparv visade kraft in i det sista.
En liten sparv som aldrig hade något tryggt bo. En liten sparv som ideligen rycktes upp så att rötterna brutalt slets av. Med glimtar som varvas från sparvlivets olika skeden dras jag in i en värld som får mina tårar att förblinda mina ögon. Ändå ser jag klart. Jag ser hur ett liv förgås. Det gör ont. Tårarna tar inte slut.
En liten sparv sjöng – jag grät.
***
SKRIVLUSTEN 