Etuiet

Gatorna var spegelblanka efter det häftiga sommarregnet. Folk skakade av sina paraplyer och den våta plasten som skyddat varorna veks ihop. Det såg lite lustigt ut när handlarna böjde sina kroppar i ett försök att slippa det våta från plasten medan de skakade och vek.

Allianas fötter var våta och smutsiga av vattnet som hade skvätt upp när folk rusade förbi i sökandet efter ett snabbt skydd mot regnet. Hon ville inte själv rusa iväg eftersom hennes blick hade fastnat på ett litet etui mitt ibland loppmarknadsfynden på det överfyllda bordet. Blicken ville liksom inte släppa taget. Inte förrän handlaren hade slängt det där fula plastskynket över sina prylar.

Nu stod hon där alldeles genomvåt medan vattendropparna rann ner från håret över ansiktet. Den värsta vätan kunde hon torka av med armen. Mer brydde hon sig inte Alliana sträckte sig efter etuiet och skulle precis öppna locket …

– Får det vara ett etui idag då damen lilla? Det kostar 300 kr! Äkta sammet och handbroderat är det.

Precis som om Alliana behövde övertalas. Det hade lika gärna kunnat kosta 500 kr för detta etui skulle Alliana ha. Det visste hon säkert.

Alliana väntade med att öppna locket, betalade de 300 kronorna och vände hemåt på lätta steg för att i lugn och ro uppleva det spännande ögonblicket.

skrivpuff

2 kg morötter

Varför kom hon att tänka på det nu? Alliana kände sig omtumlad. Plötsligt var hon många många år tillbaka i tiden. Hur gammal kunde hon ha varit? Ja, före tre års ålder kommer man inte ihåg sägs det så hon var väl drygt tre år, fortsatte hennes tankar.

Alliana hade kommit ifrån sina föräldrar på torget för skorna hade gått sönder. En rem hade lossnat och hon hade satt sig på marken för att försöka sätta fast den igen. Det var svårt! Hon klarade inte av att få spännet på plats så att remmen fick fäste. Medan hon satt där och försökte idogt ryckte någon tag i hennes arm väldigt ilsket.

– Aj! hon försökte låta bli att börja gråta när hon såg sin pappas oroliga ansikte.

Alliana kom ihåg det som igår. Hon hade fått en rejäl utskällning inför alla människor och hade inte kunnat hålla tillbaka gråten längre. Då hade hennes mamma precis dykt upp – alldeles rödgråten. Alliana kände först inte igen henne för hon hade aldrig sett sin mamma gråta. Hon kom ihåg hur förskräck hon hade blivit av åsynen. Samma smärta i maggropen kände hon nu.

– Ursäkta damen skulle det vara något mer än två kilo morötter?

Alliana återvände abrupt till verkligheten och pappan, som hade dragit sin dotter så bryskt i armen när hon smakade ett körsbär, var borta.

– Ja, ett litet fint blomkålshuvud och persilja tack!

Misslyckad

Alliana mådde illa och önskade desperat att hon kunde fly bort. Lång bort där ingen kunde hitta henne. Där ingen visste vilken misslyckad unge hon var.

Hon trodde ju att hon hade lyckats lära sig sången riktigt bra och nynnade den svagt för sig själv på vägen till skolan. Adrian hade passerat på sin cykel och skrikit att hon sjöng falskt. Hans ord satt som fastkletade överallt när hon närmade sig skolbyggnaden. Åh, vad hon hoppades att ingen hade hört vad Adrian sagt.

Sedan hade fröken kommit och de gick in i aulan. Inte ens den nya klänningen, som mormor hade köpt, hjälpte i denna stund. Elsa och Fatima hade sprungit fram till fröken och Alliana såg att de pratade med fröken och att fröken tittade på henne.

Medan barnen ställde upp som de hade tränat kallade fröken fram henne.

– Alliana du ska gå till skolsköterskan så Fatima får sjunga i ditt ställe, hade hon sagt som i förbigående. Fröken tyckte tydligen också att hon sjöng dåligt.

Nu satt hon i korridoren utanför skolsköterskans rum och kunde inte förmå sig att knacka på dörren. Hon ville inte!

Hon ville ingenting längre.

Luras

Alliana kunde inte glömma telefonsamtalet. Det malde i huvudet och trängde undan allt annat i vardagen. Inte ens när hon korsade gatan mot röd gubbe och däcken tjöt på bilen som just kom runt hörnet “vaknade” hon.

– Vad menade han? Egentligen!

Inte gjorde det saken lättare att han hade ringt tidigt på morgonen när hon var alldeles yrvaken. Efter samtalet hade tankarna gått i kors och Alliana kände sig verkligen villrådig. Var det hon som helt enkelt hade blivit lurad av hans charmiga sällskap? Han hade ju varit precis så som hon föreställt sig att han skulle vara! Vad skulle hon nu tro?

I tre månader hade de chattat och mailat intensivt med varandra. Igår träffades de för första gången. Och nu denna outhärdliga tystnad.

Alliana sjunker ner i fåtöljen och tar inte ens av sig kappan. iPhonen är död!

skrivpuff

Brygga

Alliana ryckte till i en häftig rörelse och öppnade ögonen. Alla färgerna var som bortblåsta men det fanns ett vackert ljus i de grå fladdrande gardinerna i det vidöppna fönstret. Skuggorna efter gardinernas mönster dansade in i rummet och Alliana fylldes av ljus och glädje. Hennes kropp slappnade av i värmen och hon suckade till av välbehag.

– Alliana vakna! Vakna! Du kan väl inte ligga där på bryggan och sova hela eftermiddagen! hördes en röst långt långt borta.

Alliana kisade med ögonen och blev helt bländad av solen som nu kommit fram bakom den enorma eken.

Flyktigt

Skrivpuff

Jag hittade denna sidan genom Beppans skriverier. Tänkte att jag kan ju testa …. FLYKTIGA besök på olika websidor kan leda till ny kreativitet. Genom ett sådant FLYKTIGT besök kom just denna bloggen till … och genom ett annat FLYKTIGT besök kom detta bloginlägg till.

Tänk vad det FLYKTIGA kan ge av spår!

Me like!