En bekännelse.

Barnuppfostran är en utmaning.
Det vet nog alla även de barnlösa.

Hur ska man göra för att barn ska förstå?

Min son hade en kaktus som han var stolt över.
Jag hade också något som jag tyckte om.
Det “råkade” min son ta sönder.
Då tog jag saxen och klippte av kaktusen.

Vad det var jag tyckte om kommer jag inte ihåg.
Men sonen kommer ihåg sin halverade kaktus.

Skrivpuff: Klippa.

js_cowboy
Sonen
Advertisements

Author: *blogfia*

Sometimes I like what I see – then I shoot! – Sometimes I don't like what I see – then I shoot too!

5 thoughts on “En bekännelse.”

  1. Vi kan inte i alla lägen, trots att vi är föräldrar, vara mogna och bete oss moget. Inte jag i alla fall. Vet att jag själv ibland kan reagera spontant och i affekt kan göra oöverlagda saker. Väldigt mänskligt. Jag ler åt den halverade kaktusen.

Thanks for visiting!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s