Eländesstunden

Skrivpuff: att vagga

Det var sent och alldeles mörkt ute. Kylan bet tag om henne. Allt såg så kusligt ut i det kalla mörkret – som fientliga fantasifigurer. Hon hade lämnat hemmet huvudstupa – likt så många gånger tidigare. Stod inte ut när föräldrarna bråkade och gjorde varandra så illa.

Olga tyckte inte synd om sig själv – eller gjorde hon det? Hon tyckte i alla fall synd om sina föräldrar som inte begrep bättre än att behandla varandra på detta förgörande sätt. Det var mycket sällan nu som det fanns stunder av kärlek mellan dem. Men det hade minsann funnits många sådana. Det var nog därför det gjorde så fruktansvärt ont i Olga nu. Hon klarade helt enkelt inte av att se föräldrarnas förintelse av sin egen kärlek. Den tynade bort! Det fanns inget i hela världen hon kunde göra.

Olga sackade ihop som en dynamitladdad byggnad i rivningsögonblicket – blev sittandes på en bänk och vaggade fram och tillbaka i sin eländesstund.

Där frös både Olga och ögonblicket.

Advertisements

Author: *blogfia*

Sometimes I like what I see – then I shoot! – Sometimes I don't like what I see – then I shoot too!

6 thoughts on “Eländesstunden”

  1. Ang kommentar hos mig. Jag gillar inte heller en-bokstavsnamn, men eftersom jag skrev lite “kändismiljö” idag, så fick det bli en-bokstavsnamn med helt slumpmässiga bokstäver för att ingen ska kunna dra några slutsatser.

Thanks for visiting!

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s