Åkomma
Alliana har drabbats av en envis åkomma. Det är precis som om hon inte behöver tänka – bara vara. Det är en skön åkomma så Alliana njuter storligen när hon drabbas av ett anfall. Hon ger sig hän och glömmer allt annat runt omkring sig. Då finns inga måsten. Då finns bara detta fantastiskt sköna att bara vara.
Det bästa med åkomman är att Alliana vet precis hur hon ska göra för att drabbas – alltså utlösa den. Hon njuter mycket av att bara tänka på detta. Det känns nästan som att ha en hemlighet med livet självt.
Igår till exempel hade åkomman fört henne tillbaka i tiden på en fantastisk nostalgitripp. Hon hade surfat på musikens toner från Afzelius över Cher till Elvis för att slutligen hamna hos Tjuren i Bronx och en riktig tryckare. Jo Alliana sparade mer än gärna sista dansen till Tom Jones.
Men vänta det räcker ju inte!
Efter denna ville hon ha sistan med Paul Anka och the Boss och Ben E King och … *suck* …. Bruce Willis ….
– Youtube är livet, var det sista Alliana kom ihåg att hon tänkt innan hon utmattad hade somnat i fåtöljen med datorn i knät.
SKRIVLUSTEN 
Bra text och härlig åkomma.
Haha, roligt!
Ha, ha…det var en trevlig åkomma tycker jag
Ja, kul! Hur tillfrisknar man?
Marmoria man får hoppas att åkomman är livslång och saknar effektiv behandling 🙂
Härligt, det kanske smittar också.
🙂 Blev naturligtvis nyfiken på vilken Afzelius det var.
Pia det var Till min Kära 🙂
En härlig åkomma, jag blir lite avundsjuk.