Misslyckad

Alliana mådde illa och önskade desperat att hon kunde fly bort. Lång bort där ingen kunde hitta henne. Där ingen visste vilken misslyckad unge hon var.

Hon trodde ju att hon hade lyckats lära sig sången riktigt bra och nynnade den svagt för sig själv på vägen till skolan. Adrian hade passerat på sin cykel och skrikit att hon sjöng falskt. Hans ord satt som fastkletade överallt när hon närmade sig skolbyggnaden. Åh, vad hon hoppades att ingen hade hört vad Adrian sagt.

Sedan hade fröken kommit och de gick in i aulan. Inte ens den nya klänningen, som mormor hade köpt, hjälpte i denna stund. Elsa och Fatima hade sprungit fram till fröken och Alliana såg att de pratade med fröken och att fröken tittade på henne.

Medan barnen ställde upp som de hade tränat kallade fröken fram henne.

– Alliana du ska gå till skolsköterskan så Fatima får sjunga i ditt ställe, hade hon sagt som i förbigående. Fröken tyckte tydligen också att hon sjöng dåligt.

Nu satt hon i korridoren utanför skolsköterskans rum och kunde inte förmå sig att knacka på dörren. Hon ville inte!

Hon ville ingenting längre.

Advertisements

Author: *blogfia*

Sometimes I like what I see – then I shoot! – Sometimes I don't like what I see – then I shoot too!

Thanks for visiting!

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s